Tidigt på morgonen den 8 december 2025 avled Conny Lindgren efter en tids sjukdom. Conny var så mycket för så många människor, och här i Finspång finns ett oerhört stort antal människor med personliga minnen av Conny. Vi är många som sörjer och saknar dig, Conny!
I den här krönikan gör jag ett försök att berätta lite om Connys politiska gärning – samtidigt som det blir en personlig text, eftersom Conny var en av mina äldsta och närmaste vänner. Vi lärde känna varandra på Linköpingsbussen under försommaren -94, när både han och jag pendlade till lärarutbildningen i Linköping. Vi utbildade oss båda två till lärare i svenska och engelska, Conny med inriktningen åk 1-7, och jag med inriktningen åk 4-9. Jag har också stått på olika scener och sjungit till exempel “Come Out, Ye Black and Tans” (en irländsk rebellsång) tillsammans med Conny och resten av gänget i Pork from Cork. Dock avhåller jag mig här från att försöka redogöra för Connys musikaliska gärning (sorry, alla Short Cut-fans).
Sedan 2003 har Conny varit en aktiv del i finspångspolitiken och som du ser på listan på bilden så har han haft många olika uppdrag genom åren. Några axplock: arbetsmarknadsnämnden, humanistiska nämnden, sociala myndighetsnämnden, kommunstyrelsen, krisledningsnämnden, kulturhuskommittén, socialråd, demokratiberedningen, valnämnden och vigselförrättare. Fotot är taget på Connys allra sista kommunfullmäktige den 24 september i år. Då var han uppe i talarstolen och yrkade på att avgiften för gårdsförsäljning av alkohol skulle vara självfinansierad fullt ut, och inte sponsras av skattepengar – särskilt som alkoholförsäljning inte gynnar folkhälsan.
Connys alla politiska titlar och uppdrag var aldrig för hans egen karriär eller för egen vinnings skull – hans hjärta slog alltid för andra. Människor från olika miljöer samtalade gärna med Conny, från Siemensdirektörer till människor som hamnat i misär på en parkbänk. Partipolitik var viktigt men han hade en förmåga att se människan bortom partigränser. Det blir inte bara ett hål i politiken efter Conny, det blir en krater.
Från att han var tio år drömde Conny om att åka på safari, men alla hans resor till och i Afrika kom i stället att handla om biståndsarbete, volontärarbete med skolor, bygga toaletter, osv. Ända tills för någon månad sedan, då det äntligen blev av med en safariresa till Sydafrika och Conny bland annat stod öga mot öga med en grupp vilt levande elefanter. Anna har berättat att Conny kände ett slags samförstånd med den största, äldsta elefanten. Till mig skrev han så här i ett sms efteråt: “Vi har varit i Entabeni, Sydafrika. Pojkdrömmen!”
Vila i frid, Conny. Din kamp är över nu.
/Lilibet Gustafsson, december 2025
För dig som vill minnas Conny med några ord, finns det en minnesbok i kommunhuset att skriva i.
